En annan bild av Mexiko

Beyond Borders på Skissernas museum
Beyond Borders heter utställningen om mexikansk konst som öppnades söndagen den 10 oktober på Skissernas Museum. Det var mycket folk på vernissagen så det var inget bra tillfälle att fördjupa sig i utställningen. I stället återvände jag några dagar senare. Lätt stressad som jag var, valde jag att börja med att se Minerva Cuevas film Disidencia v 2.0 för att komma ner i tempo. Cuevas välgjorda film visade sig vara en utmärkt ingång till utställningen; och jag förflyttades raskt från Lund till Mexiko. Filmen är en berättelse om aktivism och vardag. Livliga demonstrationer varvas med stillsamma betraktelser av klotter och politiska slagord. Allt binds samman av bildernas rytm och den specialkomponerade musiken som skapar en fördjupad stämning. Filmen skildrar främst stadslivet men med landsbygden och det agrara närvarande runt hörnet. Majskolven är ett ständigt återkommande motiv. En symbol för livet och landets viktigaste gröda; och därmed en konkret förutsättning för överlevnad på samma sätt som traktorerna som bildar ett eget demonstrationståg.

I stora, övre galleriet har man blandat skisser ur den egna samlingen med inlånat material av samtida mexikansk konst. Denna blandning vinner både den historiska samlingen och den samtida konsten på. Det äldre materialets nya placering och sammanhang gör att jag ser dem med nya ögon. Även de skisser och bilder som jag såg dagligen då jag jobbade här under en period aktualiseras. Samtidskonsten i sin tur får ett större djup när den förankras i en konstnärlig historia. De äldre arbetena är en konst full av symboler och historiska referenser. Mexiko har en mycket rik och omvälvande historia, från aztekiskt rike till spansk koloni och vidare till 1800-talets frigörelse och den sociala och agrara revolutionen under 1900-talet. Gestaltningen är en blandning av social realism och myt, ofta i en modernistisk form.
Skisserna till muralmosaiken Vatten, Eld, Jord och Luft är uppbyggd av symboler. Mosaiken finns på Medicinska fakulteten i Mexiko City och skapades 1957 av Fransico Eppens. De två slingrande ormarna i mosaikens mitt symboliserar den aztekiske regnguden Tlaloc och vattnet. Jorden symboliseras av modersgudinnan Coatlicue som håller ett pollenkorn och ett groende majskorn i sina händer, samt av dödskallen som slukar majskolven vilken samtidigt får näring från röttena på kraniets skallben. De tre ansiktena i mosaikens mitt representerar aztekerna, spanjorerna och den moderne mexikanen.


Francisko Eppens skapade även Mexikos stadsvapen, en örn som håller en orm i munnen. Stadsvapnet, i form av en marmorrelief på fasaden till det före detta Utrikesministeriet, använder sig gruppen Tercerunquinto av i en aktion som genomfördes den 2 oktober 2008. Datumet är centralt eftersom det var årsdagen av en studentmassaker 1968. Statens skuld framhävs genom att marmorreliefen på platsen för massakern plockades ned, för att dagen därpå åter monteras upp. Aktionen visas i en film. Tercerunquinto gjorde även tre skalenliga blyertsteckningar av monumentet och bjöd in kolleger och vänner att hjälpas åt med att sudda ut teckningen.

Den offentliga konsten har haft en betydelsefull funktion i uppbyggnaden av det moderna Mexiko. Efter revolutionen 1920 fick den offentliga konsten ett politiskt uppdrag, detta har bidragit till att Mexikos muralmåleri har fått ett världsrykte.
En av de främsta konstnärerna var Rivero Diega. I övre galleriets främre del hittar man skisser av Rivera samt hans orginalmålning The New Deal; en del av muralmålningen Portrait of America som han utförde för New Workers’ School i New York 1933. Muralmålningen utfördes på 21 fristående pannåer av betong för att vara flyttbar. Tidigare samma år hade hans påbörjade muralmålning Man at the crossroad, på Rockerfeller Center i New York, rivits ned då Rivera vägrade ta bort Lenin ur målningen. Här finns även några mindre bilder av Frida Kahlos arbeten.

Exempel på socialt engagemang i samtida tappning hittar man i Torolabs projektet One Degree Celsius från 2008. Det handlar om att förbättra människors livsmiljö på ett
högst konkret sätt. Syftet är att förbättra klimatet i Culicán genom att "exportera" växter från den botaniska trädgården ut i stadslandskapet. Presentationen av projektet och blandningen av konst, natur och vetenskap har likheter med The Orchid Research Project som den malmöbaserade konstnären Nils-Magnus Sköld arbetade med i början av 00-talet. Sköld undersökte då möjligheten att odla orkidéer med en billig metod utarbetad av Nasa för att på så sätt främja fattiga länders inkomstmöjligheter och samtidigt skydda de vildväxande orkidéerna.

Avslutningsvis vill jag nämna ytterligare två samtida verk. Ayate Car bygger egentligen på en uppgivenhet från konstnärens sida, men hon lyfter problemet på ett mycket effektivt sätt – med humorns hjälp. Betsabee Romero låter en gammal Ford i ny skepnad spela rollen som imigrant, och föra fram en bön till högre makter. Hon menar att det krävs ett mirakel för att lösa problemen vid gränsen till USA. Den rosendekorerade bilen, som är en budbärare till Jungfru Maria, anspelar på folkliga traditioner. Bilen är dokumenterad i ett foto samt har huvudrollen i en film. Där ses den fräsa runt i möjliga och omöjliga sammanhang på det mest absurda sätt, som bara kan jämföras med Monty Phyton’s Flying Circus.


Gränsproblematiken är även något som Judi Wertheim behandlar i Los Brincos. Los Brincos är en specialdesignad sportsko med bland annat inbygd karta, kompass och ficklampa som tillverkades i 1000 exemplar. Skorna delades ut gratis till behövande på den mexikanska sidan av gränsen, förutom ett fåtal som såldes som exklusiva designobjekt i San Diego. Tillverkade i Kina är skorna också en kommentar till det globala flödet av varor och arbetskraft. Los Brincos är ett bra exempel på konstens närapå gränslösa möjligheter och efterlämnar en välbehövlig optimism.

Skissernas Museum har en unik samling skisser av Mexikos världsberömda muralmåleri. I utställningen Beyond Borders får man en exklusiv inblick i Mexikos konst och kultur; en kultur och historia lika spännande och lockande som min barndoms äventyrsböcker. Passa på att ta del av den. De utmärkta texterna i utställningen ger en intressant bakgrund till verken. Beyond Borders pågår fram till den 23 januari 2011.

Vill du veta mer om Mexiko kan jag rekommendera TV-programmet Kobras avsnitt den 12 oktober (se SVT play). I programmet ingick bl.a. en intervju med Minerva Cuevas, som jag kommer att återkomma till i ett senare inlägg. En helt annan beskrivning av Mexiko får man i Gilbert Hernandez skildring av den lilla byn Palomar långt ute på Mexikos landsbygd. I ett antal seriemagasin skildrar han kärleksfullt invånarna och livet i det lilla samhället, som utspelar sig i en obestämd samtid i skuggan av myterna. En av mina verkliga favoriter.

Om du vill läsa mer om mellanamerikansk samtidskonst ska du gå in på ”Tidigare texter” här intill. Där hittar du två texter om mitt möte med kubanska samtidskonst tidigare i år. Scrolla ned till datumen 3 och 29 mars, rubriken är ”På äventyr i Havanna”, del 1 och 2.

Squashtider

Och hur man blir av med dem på ett gott sätt
I vår trädgård finns det fortfarande en hel del kvar att skörda. Både morötter och rödbetor ska grävas upp, och jordärtskockorna som jag odlar för första gången och är lite osäker på. Jag fick knölarna av mina fastrar förra hösten så där har de stått och växt sedan dess. Men å andra sidan håller sig rotsakerna bäst så länge de är kvar i jorden; så vida inte en gråsugga bestämmer sig för att flytta in och gräver ut en underjordisk grotta. Det har hänt förr, fast i potatis. Det som dock har gett oss mest mat på bordet i år är squashen. Den har vuxit så det knakar, på det sätt som squash kan göra när den är på det rätta humöret. Det är märkligt att det humöret infinner sig just det året när man har tre squashplantor i stället för en eller två. Jag förgrodde fröna i ett söderfönster i våras. Ibland kan fröna vara lite kinkiga och det kommer inte upp nå’nting, trots att man gör allt vad man kan för dem. Därför brukar jag så några extrafrön. I år kom alla upp. En planta fick Elin men de andra fick flytta ut i grönsakslandet. Och se’n satte de igång att växa. En gammal klasskompis föräldrar planterade en gång 15 squashplantor, när de skulle prova på att odla det för första gången någon gång på 80-talet. Om du inte har någon erfarenhet av squashodling kan jag tala om för dig att tre plantor räcker mer än väl för en hungrig familj på fem personer. Hur mycket squash man får, och vad man gör med den, när man har 15 plantor är en lätt svindlande tanke. (Det här var dessutom innan komposten var allmänt känd.) Man får hoppas att de inte var så'na som tycker att de måste ta vara på all skörd.


För att inte känna sig omsprungen av squashplantorna ska man skörda squashen medan de är relativt späda, s.k. succini - ungefär i storlek som en kort gurka, och innan de kommit upp i 1 kg-klassen. Jag har i höst hittat två jättebra recept där man både får avsättning för mycket squash och väldigt god middagsmat. Vegetariska är de dessutom. Om man inte har någon egenodlad har jag sett att den är billig i grönsaksdisken nu.

Receptet på squashplättar hittade jag i Coop:s medlemsblad dit Terese Taylor hade skickat in det. Tack Terese, hälsar hela familjen. Rätten är av grekiskt ursprung och kallas kolokithokeftedes.

Det här behövs:
900 g squash
2 ägg
200 g fetaost
2-2,5 dl mjöl
1 tsk salt
svartpeppar
olivolja

Gör så här: Riv squashen grovt, lägg den i ett durkslag och pressa ur så mycket vätska det går. Blanda squashen med ägg och kryddor. Tillsätt mjöl och smulad fetaost. (Det blir inte för tjock smet, jag lovar) Stek små plättar i stekjärn eller plättlägg. Servera med pitabröd, tzatziki och grönsaker.

Receptet på mild squashsoppa med majs och cheddar kommer från Lisa Föhrare Winblad som skriver om mat i Sydsvenskans söndagsdel. Jag gillar både hennes recept och hennes sätt att skriva. Hon är väldigt kunnig och inspirerande. Kanske var det det här receptet som hon hittat på en engelsk matblogg.

Det här behövs:
400 g squash
2,5 dl majs
0,5 tsk timjan + 0,5 tsk salvia
1 msk buljongpulver
knappt 1 dl skivad salladslök
2 msk finosherry ell. 0,5 dl vitt vin
1,5 dl grädde
2 dl mjölk
2 dl (ca 80 g) riven cheddar (Det går även bra med parmesan eller västerbotten. Jag ha provat.)
3-4 dl kokande vatten
ett par stänk tabasco (eller min favorit - cayennepeppar)

Så här lagar jag soppan (något förenklat jämfört med Lisa): Skär squashen i ungefär 2 cm-kuber. Fräs lök och squash tills de mjuknar. Tillsätt majs och kryddor. Tillsätt grädde och mjölk. Låt puttra tills allt är mjukt. Mixa soppan slät. Tillsätt osten. Späd med hett vatten. Jag brukar inte ha i allt vattnet, vill inte ha den för tunn. Smaka ev. av med salt.

Det här inlägget blev skrivet i sista minuten. Dagen efter att jag började skriva var squashtiden över. Frosten kom.

Natur versus kultur

Jag har lite för mycket att göra just nu. Tiden räcker enbart till några korta betraktelser över fascinerande fenomen i vardagen.

När naturen dominerar över kulturen.

Inte en käpp i hjulet men minst lika effektivt med en stam, numera stubbe, i ramen.

Den urvuxna cykeln parkerades i vårt taklösa garage för fyra år sedan, och se vad som kan hända. Ett frö börjar växa och plötsligt har det vuxit upp ett träd, någon sorts sälg, genom cykeln.






När naturen inspirerar kulturen, närmare bestämt tekniken och formgivningen.


Vad tänkte de på egentligen, eller snarare vad tänkte de inte på, när de formgav Elektrolux EW1075F:s nålfilter? Och hur kul hade de; kan det ha varit en digital 3D-modell inblandad? Kan män använda nålfiltret till något annat än nålfilter?

Det fungerar i vilket fall mycket bra, och samlar mycket ludd.

När kultur inspirerar kultur, i form av formgivning.


Den här gamla godingen har jag haft länge i mina gömmor. Jag tror bilden fanns med i en möbelbroschyr som damp ner i brevlådan i slutet av 90-talet. Det var förälskelse vid första ögonkastet och bilden sparades i en särskild låda ända tills nu. Det som intresserar mig är bordet och framför allt bordets underrede, som tyvärr delvis är skymt av ett paket.

Visst är det ett drömbord! Alltså ett som verkar naturligt i drömmar, men inte i verkligheten. Och se så trevligt man kan ha runt ett sådant bord. Men var är violinisten?